G is for Gabi.

Egentligen är det lite synd om Smilla. Hon är lite ensam eftersom hon inte har någon att leka med. Hon är så busig och flänger omkring jämt och ständigt, men den enda som passar henne i storlek är Bebis och hon är snart 12 år och är inte intresserad av någon med ett tankesätt som en kattunge. Åsskar var ju bara elak och honom gömde sig Smilla bara för. Jag vet att Smilla skulle må så bra av att ha en kattunge eller årsgammal katt att leka med, men det går bara inte. Det finns inte plats och jag får inte skaffa en ny katt ändå.

Jag blev lite ledsen tidigare idag, för Smilla satt och ropade på nedervåningen. Hon har vant sig så vid att det alltid är fler hemma än bara jag, och jag tror att hon kände sig lite ensam och övergiven. Tidigare i år när det bara var hon och jag som bodde här i huset i Motala var det inga problem alls, men sen när Bebis flyttade in till stan och sedan Mama med Nemi anslöt sig till skaran, vande sig Smilla vid att hon aldrig var ensam. Hon är så sjukt social, jag får lite dåligt samvete när jag är så tyst att hon tror hon är helt ensam.

Jag lyckades i alla fall pigga upp henne med att ge henne lite blöt kattmat. Hon älskar blöt kattmat i gelé, har jag märkt. Hädanefter ska hon bara få sådan, för den med sås äter hon bara upp såsen på och lämnar sen resten. Det är iofs trevligt för Nemi, för då får hon det som blir över och den tjockisen älskar det, haha. ♥

Nu ska jag och Smilla gå och lägga oss. God natt allihopa. ♥