Fröken Smilla.

Egentligen är det lite synd om Smilla. Hon är lite ensam eftersom hon inte har någon att leka med. Hon är så busig och flänger omkring jämt och ständigt, men den enda som passar henne i storlek är Bebis och hon är snart 12 år och är inte intresserad av någon med ett tankesätt som en kattunge. Åsskar var ju bara elak och honom gömde sig Smilla bara för. Jag vet att Smilla skulle må så bra av att ha en kattunge eller årsgammal katt att leka med, men det går bara inte. Det finns inte plats och jag får inte skaffa en ny katt ändå.

Jag blev lite ledsen tidigare idag, för Smilla satt och ropade på nedervåningen. Hon har vant sig så vid att det alltid är fler hemma än bara jag, och jag tror att hon kände sig lite ensam och övergiven. Tidigare i år när det bara var hon och jag som bodde här i huset i Motala var det inga problem alls, men sen när Bebis flyttade in till stan och sedan Mama med Nemi anslöt sig till skaran, vande sig Smilla vid att hon aldrig var ensam. Hon är så sjukt social, jag får lite dåligt samvete när jag är så tyst att hon tror hon är helt ensam.

Jag lyckades i alla fall pigga upp henne med att ge henne lite blöt kattmat. Hon älskar blöt kattmat i gelé, har jag märkt. Hädanefter ska hon bara få sådan, för den med sås äter hon bara upp såsen på och lämnar sen resten. Det är iofs trevligt för Nemi, för då får hon det som blir över och den tjockisen älskar det, haha. ♥


Nu ska jag och Smilla gå och lägga oss. God natt allihopa. ♥

Morgonstund har guld i mun.

Gissa vem som tycker det är superbra att jag går upp tidigt varje dag?
Just precis, Smilla.

Hon följer efter mig och kuttrar och spinner och pratar med mig vareviga morgon, och hon klänger så fort jag stannar. Hon är så gosig, min lilla Smillafis. ♥

Men hon tycker det är fruktansvärt tråkigt när jag sitter och pluggar, och jag - som för tillfället sitter och försöker nöta in Government and Elections in the US - håller med henne. Hade hellre suttit och myst med Smilla än läsa det här, men men, vad ska man göra? Det är ett krav att ha med notes till cultural studies-lektionerna också, trots allt.

Min lilla fis.

Inlägg 43.

Sitter här framför min nya dator [han heter Arceus, döpt efter en Pokémon som vanligt] och myser med Smilla. Smilla är för en gångs skull på extremt kelhumör och sprattlar inte alls och vill iväg, utan hon sitter still och bara myser.
Hon luktar lite kattsand, men det gör inget.


Ibland saknar jag att ha en hund det går att reta. Nemi är så himla snäll och tålmodig och blir inte sur alls om jag knuffar omkull henne eller petar henne mellan tårna när hon sover. Zombie var rolig på det planet; han blev alltid så himla sur vad man än gjorde. Så var han grymt lätt att reta igång, man behövde bara titta på honom på ett visst sätt och han blev helt "GNBhDGnbrgNJgrnrgHtdnbSGnRnjeRy%RhnrgatgnETanrg!!!!!!!!!!!!11111111!!1!11!!"
Fast det är klart, Nemi blir ju irriterad hon med, och då gör det ont. Satan i gatan vad ont det gör då.

Trampa på tangentbord och ha det bra.


Bebis kom och hälsade på nyss när jag sitter här och är tråkig och pluggar. Hon tyckte att vägen över tangentbordet var den smidigaste vägen att gå.
Att jag satt och läste kompendier i Microsoft Word var ju inte viktigt att tänka på.
Men det är ju iaf kul för Smilla nu att hon inte behöver vara enda katten längre. Tror inte Bebis är så värst pepp på att ha en ungkatt hängandes efter sig igen, dock.

RSS 2.0