G is for Gabi.

Vaknade idag och kände att "Fan, borde inte åka till skolan idag. Antingen kommer bussen vara så sen att jag kommer halvvägs in i lektionen eller så kommer jag dit och det är inställt"
Men, optimistisk som jag försöker vara jämt numera gav jag mig iväg ändå. Självklart kommer jag till universitetet efter många om och men och hittar på klassrumsdörren en lapp som informerar mig om att lektionen är inställd. Bara att ta sig tillbaka till Nils Ericsson-terminalen där jag precis missar bussen till Borås och får sätta mig och vänta 1½ timme på nästa. På bussen - som är iskall - sätter sig en människa bredvid mig som hivar upp en laptop och sätter sig och jobbar. Nu är det ju så att jag är så lyckligt lottad att när det är kallt omkring mig och jag blir utsatt för elektronisk strålning börjar mina händer klia något så fruktansvärt att det ofta slutar med att jag kliar upp sår på händerna.
När jag kommer hem - 3 timmar efter att min lektion skulle börjat - får jag reda på att taket rasat in på Nils Ericsson-terminalen en timme efter min buss - med mig ombord - åkt därifrån.
Hade min lektion inte varit inställd hade jag varit där när det rasade in eftersom jag vanligtvis alltid tar 12.50-bussen och det var exakt då taket rasade in.
Skulle stannat i sängen som intuitionen sa åt mig idag.
Men jaja, finns inget jag kan göra åt saken än att försöka se positivt på det hela och gå vidare! :)
Tror jag ska ta mig en liten tupplur nu, tycker mig ha förtjänat det, haha!